Sluta uppfostra idrottsmännen

I dagens match Sunderland-Chelsea gjorde holländaren Arjen Robben 2-1 för Chelsea i mitten på andra halvlek. Ganska snyggt. Men sen gjorde han något oförlåtligt. Han blev så glad över sitt mål att han sprang bakom målet och kramade en Chelseasupporter. Och eftersom Robben hade en varning sen tidigare halar domaren resolut upp det röda kortet och visar ut målskytten.

Den här viljan att uppfostra spelare i något slags "lämpligt" uppträdande borde domarna hålla sig borta från. Det Robben gjorde ställde inte till några som helst besvär, förstörde inte spelet och han gjorde ingen i det andra laget illa. Men ändå ansågs hans tilltag så grovt att han inte skulle få fullfölja matchen.

Liknande idéer har börjat prövas även i Sverige. Till exempel står det i reglerna för fotbollen i Göteborg att:

Följande skall leda till varning: Svordomar som inträffar på grund av misslyckade passningar eller målskott.

Alltså: fula ord riktade till dig själv för att du är besviken för något du har gjort ska leda till varning. Två fula ord = utvisning. Även om man inte gjort något mot någon annan sig själv. Kan man inte lämna den uppfostran till föräldrarna?

På en annan nivå, men i samma anda har vi den amerikanska basketligan NBA. De har antagit en "dress code", där första paragrafen lyder:

Players are required to wear Business Casual attire whenever they are engaged in team or league business.

En självklar reaktion kom exempelvis från Jason Richardson i Golden State:

They want to sway away from the hip-hop generation.

Eller mer tydligt från Stephen Jackson i Indiana Pacers:

Dress code is ‘racist’!

I grunden handlar det dock om samma anda som domaren som visade ut Arjen Robben. Kostymnissarna vid sidan av planen tycker att ungdomarna som idrottar inte är "som förr". Så de vill uppfostra dem.