26 oktober 2006

Jag vill tro folk på deras ord

Mycket har hänt sen sist. Valet gick ju sådär, men jag har under ganska lång tid ändå trott att Reinfeldt menar det han säger när han pratar om moderaterna som ett "nytt arbetareparti". Åtminstone i meningen att de har formulerat ett mål om full sysselsättning och inte ska söka konfrontation med fackföreningsrörelsen, vilket Bohmans eller Bildts moderater aldrig skulle ha gjort.

Nu börjar ju regeringen lite väl brutalt, kan man tycka. Att låta de som i dag redan har det jobbigt, de utan arbete, få det ännu lite värre för att de sen eventuellt ska få det bättre (medan samma filosofi inte gäller företagen – de ska få lättnaderna först, och sen får vi se om det hjälpte) är att utmana facken helt i onödan. De hade chansen att visa att deras attityd var ärligt menad, men håller på att sabba det.

Jag väljer ändå att fortsätta tro folk på deras ord, det blir så himla jobbigt att leva annars. Men om Reinfeldt och Littorin fortfarande menar det de sa i valrörelsen kunde de väl ha valt en mindre konfrontatorisk start. Redan samlas namnlistorna in mot den sjukt stora a-kasseavgiftshöjningen (som dock verkar ge överraskande resultat – Ella Niia, ordförande i Hotell- och Restaurangfacket, säger till Aftonbladet att de nu kan se en ökad tillströmning till facket).

Trösten är att regeringen själv kräver att få bli bedömd på sina resultat. Minskar inte arbetslösheten ska de bort.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skämtar Du ?
Tro på dina värnpliktsrådsföregångare, i vad ? Att de vill skapa en låglönemarknad med medföljande fattigdom för 55% av befolkningen eller att de vill skapa jobb till alla ?
Kenneth Levin ( valberedningen -87 )

Carl Fredrik Johansson sa...

Alltså, vad jag försöker säga är ungefär att jag helst skulle vilja kunna tro folk på deras ord, men att regeringen med sina förslag verkar vilja visa att jag inte bör göra det.
Sen när det gäller sin konkreta kommentar kan man ju både ha "arbete åt alla" och en låglönemarknad samtidigt (även om jag tror att varken du eller jag vill ha det så).
Till sist: när jag läste det du skrev befann jag mig märkligt nog på en större återträff för åldrade värnpliktsrådsledamöter. Bredvid mig stod då Mattias Iweborg som bad mig hälsa att han verkligen tyckte att ni i valberedningen 87 gjorde ett toppenjobb.