Olle Svenning skriver i Aftonbladet om något han kallar "nyfascism" inom svensk vård. Det är ganska hårda ord. Speciellt om man läser hans text och förstår vad han syftar på.
Det Svenning är upprörd över är nämligen begreppet "kvalitetsjusterade levnadsår". Han menar att det leder till prioriteringar i vården och det ska man ju inte behöva göra. Men hur menar Svenning att man ska göra då? Det finns en begränsad mängd pengar och ständigt ökande krav på mer kostnadskrävande vård. Hur tycker Svenning att man ska beslut om vad pengarna ska användas till? 
Svenning drar den hisnande slutsatsen att "Medborgaren måste söka maximera sin sociala och ekonomiska status under de friska åren för att senare vara garanterad vård.". Men reda i dag prioriteras det hejvilt på alla mottagningar i hela riket. Beslut tas om vem som ska tas om hand före någon annan, och hur mycket läkemedel eller operation som bör kostas på en viss patient. Men besluten tas utan minsta insyn.
Att ta beslut grundade bland annat på begrepp som kvalitetsjusterade levnadsår (i kombination med behovs- och solidaritetsprincipen m.m.) skapar en öppenhet i den svenska sjukvården. Det går att se vad det är vi betalar för. Men det ger också möjlighet att lägga ner behandlingar som inte ger resultat i jämförelse med vad de kostar och lägga våra gemensamma resurser på bra, effektiva behandlingar.
Det enda sättet som det går att förstå Svenning är att han lever i en värld av aldrig sinande skattepengar. Men den drömmen är tyvärr långt från verkligheten.
29 november 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
 
 
 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar